:)

om man såg en stjärna på nära håll, skulle det kännas så då?

du är en stjärna men inte gör det ont i ögonen för det. när jag ser dig, så njuter jag av varje ögonblick.

som jag får genomskåda dig, din ytan, ditt inre. jag ser mycket men jag ser ändå ingenting.

du är inte lätt att läsa av. det är väl inte stjärnorna för den delen.

men ändå bildar de en massa mängder med tecken på den mörka himlen.

ibland kan jag inte andas. när du står så nära mig. "såhär nära får ingen gå".

det skiter du i. du går så nära. din hud mot min hud. känslan är nästan brändande. bedövande.

jag säger inte så mycket. jag sluter ögonen. jag vill inte förlora synen, jag vill inte bli bländad av din skönhet.

för på nära håll, är du som ingenting jag någonsin bevittnad förut.

du påstår att du känner mig. att du känt mig en lång tid. hur kan jag neka dina ord. jag kan inget annat påstå.

vi står som frusna mot varandra. hud mot hud. våra andetag bildar lätta dimmor.

det är kallt.

stjärnor är väl inte kalla. bara när de är döda. efter att de blivit supernovor men du är inte död.

du är alldeles levande. alldeles här. framför mig. så nära som man bara kan vara.

sakta tar du min hand och lägger den på ditt bröst. jag känner dina ojämna hjärtslag. dunk, dunk, dunk.
"du vet att det här hjärtat, det här hjärtat slår för dig"

du får inte säga sådana ord. jag kanske faller. hur ska jag veta att du är villig att ta emot mig om jag faller.

om jag faller handlöst. jag litar inte på människor. människor har tendensen till att bedra varandra.
på det mest jäkligaste sätten som finns. men du är en stjärna. stjärnor faller. är du annorlunda för det.
du ler fånigt. som om det bara var ett skämt ändå.

men konstigt, du är inte som någon annan jag nånsin mött. vågar jag tro på det.

jag håller tyst. jag säger ingenting. jag tror ingenting. du kysste mig.